Rabies – Inte bara något för din hund att oroa sig för

Rabies – Inte bara något för din hund att oroa sig för

Infektionen börjar med allmän svaghet, feber och huvudvärk; precis som en vanlig influensa. Men sedan börjar djurets rabiessbett sticka och klia. Inom några dagar blir du förvirrad, upprörd och ångestfylld. När hjärnan fortsätter att svullna börjar du bete dig onormalt och irrationellt. Snart upplever du paranoia och hallucinationer, som övergår i fullt utvecklad yrsel. Du kan inte sova och är obeskrivligt rädd för vatten. Slutet på vanvettet kommer snart därefter, då döden inträffar nästan alltid inom 2 till 10 dagar efter de första symptomen.

Det här är ingen zombiskräckfilm, utan en mycket verklig och fruktansvärd sjukdom med ett välbekant namn – rabies.

Från latinets rabies, som betyder “vanvett”

Rabiesvirus överförs vanligast via infekterat saliv, från bettet av ett rabiessmittat djur. Det har även förekommit mycket sällsynta fall där människor fått rabies när smittomaterial från det infekterade djuret, som saliv, kommit direkt i deras ögon, mun, näsa eller i ett sår.

Rabies orsakar cirka 55 000 människodödsfall årligen världen över, med 95 % av dödsfallen till följd av rabies i Asien och Afrika.

Enligt CDC är sjukdomen “nästan alltid dödlig när de kliniska tecknen på rabies uppträder.” Överlevnad är extremt ovanlig när en person börjar visa tecken på rabies. Det har dokumenterats färre än 10 fall där människor överlevt klinisk rabies, och endast två av dessa fall hade ingen historia av förebyggande åtgärder eller behandling.

Risk för resenärer

Rabies finns över hela världen, på alla kontinenter utom Antarktis. Det finns dock vissa länder som inte rapporterar några inhemska fall av rabies och som därför kallas “rabiesfria”.

Risken för resenärer att få rabies beror på deras destination och de aktiviteter de kommer att ägna sig åt under resan. Enkelt uttryckt: ju större sannolikhet att du blir biten eller rivs av ett rabiesinfekterat djur, desto högre är risken att du drabbas av rabies.

Resenärer med högre risk inkluderar de som deltar i aktiviteter som sätter dem i nära kontakt med djur (grottutforskning, camping eller vandring i områden där rabies finns), samt de som arbetar i nära kontakt med djur (veterinärer, djurskyddsarbetare eller viltarbetare och laboratoriepersonal). Barn löper också högre risk eftersom de är mer benägna att leka med djur och mindre benägna att rapportera att de blivit bitna eller rivna.

Behöver jag verkligen ett rabiesvaccin?

Rabiesvaccinering innebär 3 injektioner med vaccinet, som alla bör ges före resan. Vaccineringen kan vara ganska dyr. Dessutom, om du utsätts för rabies, måste du fortfarande söka medicinsk vård, oavsett om du har fått vaccinet eller inte. Vaccinet hjälper bara till att förenkla behandlingen av rabies och ger skydd när någon inte inser att de har utsatts eller om behandlingen försenas.

Rabiesvaccinering rekommenderas för vissa internationella resenärer, baserat på några olika faktorer:

• Rabiesförekomst i destinationslandet
• Tillgång på antirabiesmedicin
• Aktiviteter de planerar att delta i
• Längd på vistelsen

CDC har sammanställt en tabell som sammanfattar deras rekommendationer för rabiesvaccinering, som kan hittas här. I grund och botten rekommenderas vaccinet endast för resenärer som kommer att vara i nära kontakt med djur, som veterinärer, djurhanterare, fältbiologer, grottforskare, missionärer, biologer och viss laboratoriepersonal.

Undvik hemlösa djur

Om du vill förebygga rabies måste du förhindra djurbit. Och för att göra det är det viktigaste att komma ihåg att undvika hemlösa djur! Som djurälskare själv vet jag att detta kan vara svårt för vissa resenärer. Den där hemlösa hunden eller katten kan se väldigt söt och fluffig ut och i behov av seriös kram, men tänk efter en gång till.

Omfattande studier har visat att rabiesvirus kan utsöndras i salivet hos infekterade djur flera dagar innan de visar symptom. Så djur med rabies kommer inte alltid att fradga om munnen och bete sig onormalt. Ibland visar de inga symptom alls och kan slå till och bita utan någon provokation.

Resenärer bör också undvika kontakt med annat vilt. Fladdermöss är vanliga bärare av rabies och vissa fladdermöss har mycket små tänder som kanske inte lämnar ett tydligt bettmärke.

Om du blir biten, tvätta såret grundgående och omedelbart med tvål och rent vatten. Sök medicinsk vård omedelbart. Postexpositionsprofylax (medicin för att förhindra infektion efter exponering för viruset) måste ges så snart som möjligt efter exponering. Beslutet att påbörja postexpositionsprofylax kommer att bero på rabiesrisken i ditt område, din exponering och vilket djur du utsattes för.