Namibia

Rekommenderade vaccinationer för Namibia

För De Flesta Resenärer

Hepatit B-vaccin

Det finns en betydande risk för infektion med hepatit B för detta land, därför rekommenderas vaccination.

Hepatit A-vaccin

Det finns en betydande risk för exponering för hepatit A i detta land, och därför rekommenderas vaccination. Spädbarn i åldern 6 till 11 månader bör också vaccineras mot sjukdomen.

För vissa resenärer

Bacillus Calmette-Guérin (BCG) vaccin

BCG-vaccin rekommenderas för alla ovaccinerade vuxna och barn under 16 år som vistas i landet i mer än 3 månader. Ett hudtest med tuberkulin krävs före vaccinationen för alla barn från 6 års ålder.

Mässling, påssjuka, rubellavaccin (MMR)

En dos av mässling-påssjuka-röda hund (MMR) rekommenderas till spädbarn som är 6-11 månader gamla före utlandsresan.

Vaccin mot tyfusfeber

Det finns en risk för tyfusfeber i detta land genom konsumtion av osäker mat och vatten. Eftersom exponeringen för osäkra källor varierar inom detta land rekommenderas vanligtvis vaccination mot tyfus, särskilt när man besöker mindre städer eller landsbygdsområden, där mat- och vattenkällor kan vara förorenade.

Kolera vaccin

Storbritannien NaTHNaC rekommenderar det orala kolervaccinet för vissa resenärer vars aktiviteter eller sjukdomshistoria utsätter dem för ökad risk och reser till områden med aktiv koleraöverföring. Dessa riskfaktorer inkluderar: hjälparbetare; de som går till områden med kolerautbrott som har begränsad tillgång till dricksvatten och medicinsk vård; resenärer för vilka vaccinationen skulle kunna anses vara fördelaktig, såsom kroniska medicinska tillstånd.

Rabiesvaccin

Vaccination mot rabies rekommenderas för resenärer som är involverade i utomhusaktiviteter (t.ex. campare, vandrare, äventyrsresenärer och grottor) som kan ha direktkontakt med rabiat hundar, fladdermöss och andra däggdjur. De med yrkesrisker (såsom veterinärer, djurlivspersonal, forskare) och långvariga resenärer och utlänningar har högre risk och bör vaccineras.

Vaccin mot gula feber

Det finns ingen risk för överföring av gul feber (YFV) i Namibia. Detta land kräver ett vaccinationscertifikat mot gula febern om du reser från ett land med risk för YFV-överföring. De länder eller delar av länder som ingår i de endemiska zonerna i Afrika och Sydamerika betraktas som områden med risk för YFV-överföring. Resenärer på reguljärflyg som har sitt ursprung utanför länderna med risk för YFV-överföring, men som har varit i transit genom dessa områden, är inte skyldiga att ha ett certifikat förutsatt att de stannade på flygplatsen eller i närliggande stad under transitering. Alla resenärer vars flyg har sitt ursprung i länder med risk för YFV-överföring eller som har varit i transit genom dessa länder på oplanerade flygningar måste ha ett certifikat. Certifikatet krävs inte för barn under 1 år, men sådana spädbarn kan övervakas.

Rekommenderade läkemedel för Namibia

För vissa resenärer

Läkemedel mot malaria

I malariariskområden är atovaquon-proguanil, doxycyklin eller mefloquin det rekommenderade läkemedlet mot malaria. Resistens mot klorokin har rapporterats.

Sjukdomar att vara medveten om för Namibia

För De Flesta Resenärer

Hepatit B

Det finns en betydande risk för förvärv av hepatit B i Namibia.

Hepatit A

Det finns en betydande risk för exponering för hepatit A-virus i Namibia.

Mark feber

Chikungunya-feber förekommer i detta land.

Denguefeber

Dengue feber förekommer i detta land.

Kolera

Kolera förekommer i detta land.

För vissa resenärer

Leishmaniasis

Det finns en risk att smittas av Leishmaniasis i landet. Infektionen överförs genom bett av infekterade phlebotomine sandfly.

Mässling

Det finns risk för mässling i landet.

Krim-Kongo hemorragisk feber

Det finns en risk att smittas av Krim-Kongo hemorragisk feber i Namibia.

African Tick Bite Fever

Denna sjukdom kan förekomma i landet.

West Nile Fever

Viruset överförs till djur, fåglar och människor via myggor. Symtomen är bland annat feber, huvudvärk, trötthet, värk i kroppen, illamående och hudutslag.

Hanta-virus

Det finns en risk att smittas av hantavirus i Namibia genom kontaminerade livsmedel eller genom att komma i kontakt med någon som är infekterad med viruset.

Rift Valley Fever (RVF)

Sprids vanligen via kontakt med tamdjur som är infekterade med viruset. Dessa inkluderar bland annat nötkreatur, bufflar, får, getter och kameler.

Sovsjukdom (typ 1)

Afrikansk trypanosomiasis (”sömnsjuka”) förekommer i detta land. Resenärer till stadsområden är inte i fara.

Tuberkulos

Tuberkulos förekommer i detta land. Resenärer till detta land riskerar tuberkulos om de besöker sjuka vänner eller familj, arbetar inom hälso- och sjukvården eller har nära långvarig kontakt med allmänheten.

Tyfus feber

Ovaccinerade människor kan smittas av förorenad mat och vatten i Namibia, särskilt när de besöker mindre städer, byar eller landsbygdsområden där mat och vattenkällor kan vara förorenade.

Gul feber

Det finns ingen risk för överföring av gul feber (YFV) i Namibia. Detta land kräver ett vaccinationscertifikat mot gula febern om du reser från ett land med risk för YFV-överföring. De länder eller delar av länder som ingår i de endemiska zonerna i Afrika och Sydamerika betraktas som områden med risk för YFV-överföring. Resenärer på reguljärflyg som har sitt ursprung utanför länderna med risk för YFV-överföring, men som har varit i transit genom dessa områden, är inte skyldiga att ha ett certifikat förutsatt att de stannade på flygplatsen eller i närliggande stad under transitering. Alla resenärer vars flyg har sitt ursprung i länder med risk för YFV-överföring eller som har varit i transit genom dessa länder på oplanerade flygningar måste ha ett certifikat. Certifikatet krävs inte för barn under 1 år, men sådana spädbarn kan övervakas.

Rabies

Rabies förekommer i detta land. Resenärer som är involverade i utomhusaktiviteter (t.ex. campare, vandrare, äventyrsresenärer och grottor) kan ha direktkontakt med rabiat hundar, fladdermöss och andra däggdjur. De med yrkesrisker (som veterinärer, djurlivspersonal, forskare) och långvariga resenärer och utlänningar har högre risk.

Malaria

De amerikanska centren för sjukdomsbekämpning och förebyggande anger att malaria finns i regionerna Kavango (öst och väst), Kunene, Ohangwena, Omusati, Oshana, Oshikoto, Otjozondjupa och Zambezi. Sällsynta fall i andra delar av landet. Ingen malaria i staden Windhoek. Världshälsoorganisationen säger att malariarisken huvudsakligen beror på P. falciparum existerar från november till juni inklusive i följande regioner: Ohangwena, Omaheke, Omusati, Oshana, Oshikoto och Otjozondjupa. Risk finns under hela året längs floden Kunene och i Caprivi- och Kavango-regionerna. NaTHNaC säger att malaria förekommer i regionerna Kavango (öst och väst), Kunene, Ohangwena, Omusati, Oshana, Oshikoto, Otjozondjupa och Zambezi. Sällsynta fall i andra delar av landet. Ingen malaria i staden Windhoek. Det finns en hög risk för malaria från november till juni i den norra tredjedelen av Namibia. Det finns en låg risk för malaria i denna del av landet under resten av året. Det finns en risk hela året i regionerna Caprivi Strip, Kavango och Kunene River. Det finns låg eller ingen risk för malaria i resten av Namibia.

Säkerhet & säkerhet i Namibia

Personlig säkerhet

Namibia upplever ökad småbrottslighet och allt vanligare våldsbrottslighet, särskilt i stadskärnor. Ficktjuvar, väskstölder, mobiltelefonstölder och bilinbrott förekommer regelbundet i Windhoek, Swakopmund och Walvis Bay. Brottslingar använder distraktionstekniker, erbjuder hjälp eller närmar sig turister för att stjäla värdesaker. Väpnade rån och rån riktar sig mot utlänningar, med incidenter som inträffar när som helst på dygnet, även i livliga stadskärnor. Smash and grab-brott från fordon som stannat vid korsningar, parkerat nära turistområden eller på köpcentrums parkeringsplatser blir allt vanligare. Rån har inträffat vid rastplatser längs vägen utanför större städer. Turister har blivit rånade efter att ha stannat för liftare eller för att hjälpa människor längs vägen. Vissa taxichaufförer har varit inblandade i rån, särskilt i Windhoek, där rapporter tyder på att de samarbetar med kriminella nätverk för att upptäcka sårbara turister. Skimning av kreditkort förekommer på hotell och lodger, och brottslingar kan distrahera dig vid bankomater för att stjäla pengar. Dryckesspridning förekommer, så ta aldrig emot mat eller dryck från främlingar och håll dina tillhörigheter inom sikte. Brottsligheten ökar avsevärt efter mörkrets inbrott, och brottslingar visar ibland upp knivar och ibland skjutvapen. Den namibiska polisen inrättade en turistskyddsenhet för att ta itu med brott mot besökare, även om den fortfarande är underbemannad. Undvik att gå ensam i stora städer på natten och var särskilt försiktig runt bankomater, banker, transportknutpunkter och i Windhoeks centrum. Katutura, Havanna och informella bosättningar i Windhoek är högriskområden för olika brott.

Extrem våld

Namibia har ingen nyligen inträffad terrorismhistoria, även om attacker inte kan uteslutas. Landet rankas som lågt riskerat för terrorism, och inga kända organiserade kriminella grupper verkar inom dess gränser. Risken för politiskt våld är låg, och Namibia har upprätthållit en stabil demokratisk regering sedan självständigheten 1990. Landet rankas som nummer 68 på Global Peace Index, vilket gör det till ett av de säkraste i Afrika. Mycket få kidnappningsincidenter har rapporterats, och de som dokumenterats var relaterade till inhemska oenigheter snarare än politiskt motiverade handlingar. Inga större kidnappningsincidenter mot resenärer har rapporterats, och det övergripande hotet är fortfarande lågt. Medan Namibia delar gräns med Angola där tidigare konflikter inträffade, har fred förbättrat säkerhetssituationen längs gränsregionen. Landminor finns dock kvar i gränsområdena från Katwitwi i Kavango West-regionen till Kongola i Zambezi-regionen, vilket kräver att resenärer håller sig på etablerade vägar och iakttar försiktighet vid vägkanten. Kavango-regionen och den västra halvan av Zambezi-regionen kräver fortfarande försiktighet på grund av potentiella banditrisker. Namibia är glest befolkat, och många besökare reser till avlägsna områden långt från räddningstjänster och medicinska anläggningar. Vårdinrättningar är begränsade utanför stora städer och har kanske inte tillräckliga tillgångar på basmediciner. Landet har relativt låga nivåer av våldsamma konflikter jämfört med regionala grannar, med minimal risk för konflikter mellan delstater. Den största säkerhetsproblemet är fortfarande opportunistisk brottslighet snarare än organiserat våld eller extremism.

Politiska oroligheter

Namibia upprätthåller anmärkningsvärd politisk stabilitet och demokratiskt styre sedan självständigheten. Sydvästra Afrikas folkorganisation har dominerat det politiska landskapet sedan 1990, även om oppositionspartier har vunnit mark i de senaste valen. Demonstrationer och protester är sällsynta och förekommer främst i Windhoek. Även fredliga demonstrationer kan bli våldsamma när som helst och kan störa trafik och kollektivtrafik. År 2020 använde polisen gummikulor och tårgas för att skingra demonstranter som demonstrerade mot könsbaserat våld, även om sådana incidenter är ovanliga. Polisen använder ibland våld vid protester, handlingar som vanligtvis kritiseras av allmänheten, även om poliser sällan hålls ansvariga. Arrangörer av fackliga demonstrationer upprätthåller i allmänhet disciplin och undviker konfrontation med myndigheter. Gatudemonstrationer är vanligtvis inte våldsamma om de inträffar, och risken att stöta på politiskt våld är fortfarande låg. Medborgerliga och politiska friheter, inklusive rätten att protestera, respekteras i stor utsträckning. Politikens konfronterande karaktär har intensifierats med de senaste valresultaten, även om det fortfarande är för tidigt att avgöra om detta signalerar en förskjutning mot potentiellt våldsam tävling. Fiendskap och konfrontation verkar öka men tar fortfarande till stor del icke-våldsamma former. Tribalistiska tendenser har identifierats som ett potentiellt hot mot stabiliteten, särskilt kring debatter om kolonialt folkmord och kompensation för drabbade samhällen. Valet 2024 visade ett växande missnöje bland allmänheten med samhällsstyrning, korruption och ekonomiska frågor, med ökade krav på reformer. Det finns inga synliga antidemokratiska aktörer med betydande inflytande som skulle kunna hota det demokratiska systemet. Namibia har inga aktiva upprorsgrupper, och gränsöverskridande konflikter påverkar inte resenärer. Landet upplevde en kort väpnad konflikt i Caprivi-regionen 1999, men detta är fortfarande en isolerad historisk händelse utan några pågående säkerhetskonsekvenser för besökare.

Områden att undvika

Windhoeks centrum och omgivande områden uppvisar förhöjda brottsrisker, där huvudstaden står för mer än två femtedelar av alla rapporterade brott i Namibia. Specifika farozoner inkluderar Katutura, Havanna, Goreangab, Wanaheda, Rocky Crest och Khomasdal, där rån, inbrott, misshandel och våldsbrott inträffar ofta. Det centrala affärsdistriktet runt Wernhil, Maerua Mall och Auspannplatz kräver försiktighet. Områden nära Namibia University of Science and Technology, Dorado Valley, Tauben Glen och informella bosättningar är hotspots för husinbrott och rån. Mobiltelefonstölder är utbredda vid korsningar nära Hage Geingob High School och Abraham Mashego Road. Townships bör inte besökas ensam om du inte är bekant med området. Swakopmund och Walvis Bay vid kusten drabbas av turistrån, även om dessa kuststäder är populära destinationer. Gränsregionen mellan Namibia och Angola, inklusive Kavango-regionen och västra halvan av Zambezi-regionen, kräver försiktighet på grund av banditrisker. Landminor finns kvar i gränsområdena från Katwitwi till Kongola, vilket kräver strikt efterlevnad av etablerade vägar. Vägkantsraster utanför Windhoek har varit måltavlor för tjuvar och rånare. Transportknutpunkter, bankomater, hotell och områden där fordon stannar vid trafikljus är vanliga platser för stölder och incidenter med smash and grab. Parkeringsplatser för köpcentra i större stadskärnor ser frekventa bilinbrott. Efter mörkrets inbrott ökar brottsriskerna avsevärt i stadsområden, vilket gör nattliga rörelser särskilt farliga. Avlägsna ökenområden utgör risker på grund av extrem isolering, brist på räddningstjänst och hårda miljöförhållanden snarare än brottslighet.